tankarna

Lite försent för att ångra sig när man har grävt sin egen grav. När man vet vad man ger sig in på och ändå gör det man inte trodde på från början. Oavsett vilken väg man än tar så får man lida. Så är livet, men väljer vissa vägar och då får man ta dess konsekvenser. Både på gott och ont. Ju mer man tänker på det desto jobbigare blir det och ju mer man inte vill tänka på det desto fler gånger dyker det upp.
Jag var ute och sprang för att försöka få annat i huvudet, kroppen kändes alldeles varm när jag kom tillbaka. 40 min joggning är egentligen inte så mycket om man jämför hur länge jag brukar promenera. Men varm var jag, mitt ansikte var lika rosa/rött som mitt cerisefärgade underställ. Jag svepte ett stort glas med kallt vatten som inte ens kändes kallt, innan jag hoppade in i duschen.
Den vanliga temperaturen på vattnet jag brukar duscha med brändes mot min hud. jag skruvade mot det kallare. Varför kände jag ingen skillnad? Jag skruvade till det inte gick att skruva mer för att få det kallaste vattnet. Äntligen kändes det lite svalare och skönt.
Väl ute ur duschen så är de dära tankarna tillbaka igen.