Jag visste att jag skulle få lida för att jag inte arbetade med rapporten igår kväll. Det blev nästan en hel dag på skolan, trots att det inte var några lektioner. Gud vad jag och Sara fick kämpa, huvudvärk fick man på köpet också. Det var så himla skönt när vi var färdiga, kändes som en börda som lyfts från ens axlar. Snart sitter man där igen. Psykologi arbetet, tenta plugg och snart är det jul. På fredag blir det julklapps shopping med Peggie och Jenny. Enligt planerna ska vi baka efteråt, men det får vi se om vi hinner eller orkar.
I söndags vaknade jag och hade ont i hjärtat... och när jag cyklade till stationen idag kände jag hur jobbigt det var att andas. Jag hyperventilerade hela vägen till skolan. På tåget hem somnade jag och blev väckt på slutstationen (som tur var den stationen jag skulle av), kan det vara något fel på mig?
Ibland känns det inte som jag lever någon verklighet. Jag stod på skolan och tittade runt mig, det var fullt av människor och jag bara kändes som att jag inte var där. I några sekunder visste jag inte om det var en dröm eller verkligenhet.. Är det något min kropp försöker tala om för mig?
Don't feed the British K-pop fans
14 år sedan
1 kommentarer:
Stress, kära meichi! Stress.
Skicka en kommentar