morsdag.

I morse vaknade jag ovanligt tidigt för att ha stängt, av någon anledning hann jag inte köpa present till min kära mor igår, så jag och min syster fixade frukost till mamma (&pappa). Vi var nöjda efteråt, vi ville äta den själva. Efter att ha solat på balkongen en stund skulle jag och syrran shoppa. Tanken var att hon skulle köpa shorts, men det blev en hel del annat. Jag ramade min syster till Mobilia. Med oss hem fick vi två linnen från "fashion against aids"-kollektionen, samt en klänning till syrran. Studentnallar, presentpapper, fotoalbum, kort och studentpresenter blev också inhandlat. Det ända som saknas är blommor, som inhandlas under studentdagen.

Galet vad kaotiskt det kan vara på jobbet, en person gör så sjukt mycket. En man kort denna kväll också. Det känns hopplöst! När man väl tror att man sett den värsta situationen så kommer en ännu värre.. Orkar inte dela med mig av det hopplösa.

Under den sista timmen kommer Emma in springandes och berättar att det kommit in en man som bara pratar engelska, skakar och frågar efter vatten i falska. Han var dragen till 100%, vad skulle jag göra? Det ända var att ge honom vatten som han ville och se till att han lämnar byggnaden levande eller vad kunde jag mer ha kunnat göra? Sen när vi stängt och Emma slutat berättar hon för mig att det står en skåpbil utanför restaurangen och att den har stått där i mer än en timme. hm...vadå läskigt? Men jag och Nettan fortsätter stänga, när vi är färdiga står bilen fortfarande kvar. Vi bestämmer oss för att höra/kolla vem som sitter i bilen. Rädd som jag är har jag mobilen redo. Det visar vara en ung kvinna och man, som sitter och pratar. Rädslan försvann och jag och Nettan körde därifrån. Vilken dramatisk kväll eller ironisk? Vet inte om man ska skratta eller gråta.

Mina inhandlade prylar